Det tar ca nio månader innan en ny människa föds till världen. För nio månader sedan kastade jag mig ut i frilansvärlden. Nu är det dags att se vad som egentligen blev av mig och om mina funderingar har ändrats.
I februari 2010 slutade jag praktiken på Göteborg & Co's webbyrå och tog beslutet att frilansa för att få jobba med det jag älskar, sociala medier marknadsföring. Jag hade redan innan kontakt med Michael Nilsson från Manifesto som tog med mig i ett bokprojekt om sociala medier, ett projekt som fortfarande ligger i väntan på tryck.
I början av mars kom Szofia Jacobsson och Follow Me in i mitt liv, tack vare Twitter. Vi fann varandra snabbt och inledde omedelbart ett samarbete. Det blev mitt första frilansjobb.
Hängde med på nätverksfrukost med Business in Hearts, ett nätverk för kvinnor där jag träffade på nästa "kund". Det blev ett bloggprojekt som var hemskt roligt.
Mitt tredje frilansjobb blev för en kille som jobbar med webbutveckling, sociala medier och bloggstrategi-killen var en drömkund och projektet löpte ut väl, mitt självförtroende stärktes och jag kunde säga till mig själv: Du kan faktiskt det här.
Samtidigt som jag hankade mig fram med frilanskarriären började jag i februari jobba som säljare på Addit Information för att få ihop till brödfödan. Det visade sig vara en öppning till att utveckla en helt ny tjänst på Addit och ledde mig vidare till webb och WordPress.
Jag involverades i juni i två större webbprojekt, dels skulle Addit ha en ny hemsida och dels skulle min chef Per Gjörde, ha en ny sida till sitt sidoprojekt Burns Guitar Museum. Projekten blev mina kompetensprov och resultaten blev faktiskt hyfsat bra. Chefen var nöjd, vi hade en ny tjänsteprodukt; Webb & Digital Kommunikation. I oktober fick vi vår första riktiga webbkund, arbetet inleds i november.
Under september 2010 blev jag kontaktad av Follow me, var jag intresserad av två nya uppdrag? Självklart! Det blev en resa till Stockholm med tre kundmöten i oktober varav ett slutade med signat avtal på plats. Jag ska nu börja spökblogga för ett företag, något jag ser fram emot med skräckblandad förtjusning. Spökblogga är skådespeleri och copy i förening- kommer jag att klara av detta? Med tanke på vad jag kommer att blogga om så känner jag ingen panik för min egen förmåga.
Under våren var jag också på en del möten och mingel men som inte föll sig ut i faktiska projekt. Vad jag har lärt mig är att nätverka med rätt folk, att dina vänner i branschen är dina bästa ambassadörer och att samarbeten är the way to go. En annan fundamental slutsats är vikten att ta betalt. När det gäller kompetens ska man inte konkurrera i pris utan i kunskap. Det är a och o.
Det var ett tag sedan jag skrev i bloggen, mitt mål är att skriva minst en gång i veckan men det har jag definitivt slarvat med på sistone, kanske för att jag tappade inspirationen ett slag och inte kände att jag kunde leverera inlägg som var fyllda med viktig och relevant kunskap för mina läsare. Kanske för att jag också på vägen tappade min tråd och min egna röst i bloggandet. När jag skriver just nu känner jag mig 100 procent närvarande, vilket är avgörande för att trivas med att skriva. Jag tror att kommande inlägg kommer att bli mer personligt inriktade och inte bara koncisa och lärande utan dessutom koncisa och lärande (det är min förhoppning i alla fall).
Men hittills är jag ganska nöjd med vart utvecklingen tagit mig. Vi snackar egentligen inga pengar här, men en hel del erfarenhet. Plus att jag känner för det mesta att jag styr mitt eget liv vilket är väldigt viktigt för mig. Pengarna kommer förhoppningsvis senare.
Det finns en litterär stil som kallas stream of conciousness. Medvetandets flöde. Uppkom under modernismen (1900-1940 tal). Det är en ganska behaglig metod för att skriva fritt, sätta digital pränt på sina tankar. Försök själv nästa gång att släppa taget och låta fingrarna skriva det som du tänker på i samma stund, ett utmärkt hjälpmedel att bota skrivkamp.
Cheerios!
Lovisa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar