Inom marknadsföring vill man helst ha siffror som avgör hur väl en kampanj, eller något annat man satsat pengar på, tagit sig ut. Detta tankesätt är fullt rimligt när det kommer till just kvantifierabara data som, hur många såg reklamfilmen på TV? Hur många köpte produkten efter att ha fått produktinfo i brevlådan? osv.
Nu när annonsförsäljningen störtar i backen söker sig marknadförare efter ett nytt villebråd och hittar sociala medier som nästa guldkalv. Det funkar ju så bra i USA resonerar man och börjar starta facebookgrupper, bloggar och twittrar så det står härliga till.
Man är nu "med i matchen" man kallar sig öppen och transparent och vill "föra dialog" med sina konsumenter via de nya mediekanalerna. Problemet uppstår när de förväntade efffekterna uteblir, man tjänade visst inte så jäkla mycket på sin satsning i sociala medier för siffrorna visade att det var endast ett fåtal som kommenterade bloggen, få som gick med i facebookgruppen och företaget blev blockat från Twitter för spam. Ok, vad gick fel?
Först och främst är sociala medier ingen "ny mediekanal" det är ett urmänskligt beteende som nu råkar ha tekniska hjälpmedel att föra konversationer digitalt.
Innan man börjar med sociala medier ska man ställa sig frågan varför man ska ha det, och vilket syfte sociala medier skall ha. Har man inget konkret svar ska man avvakta tills man vet.
Det är svårt att mäta i siffror eftersom merparten av bloggläsare inte kommenterar andras inlägg. Framförallt högtravande, lismande PR-inlägg där företaget kopierat ur produktbroschyren istället för att skriva med egna ord och med en personlig ton. Likaså gäller expertbloggar där vanliga människor inte vågar/behöver kommentera.
Man kommenterar framförallt inte företagsbloggar eftersom dessa ofta använder ett språk som känns obekvämt för den generella bloggaren samt att man skriver blogginlägg för att sälja saker, inte för att starta diskussioner eller uppmuntra till dialog. Eftersom företaget inte riktigt vet hur det kan ta sig ut, håller man inne på det personliga och kör på trygga färdigformulerade inlägg där man redan har standariserade frågor och svar.
Sociala medier är "sociala". Människor använder dem för de vill prata med varandra. Man vill prata med en annan människa och inte med en PR-stab. Företag som lyckats med sociala medier är bland andra Microsoft vars bloggare Robert Scoble, har ett starkt fäste i bloggosfären med sina populära inlägg och får hundratals kommentarer, men tusentals läser. Scoble har gett Microsoft ett mänskligt ansikte och hur mäter man det? Hur lyckades han med det? Han har bloggat oförtrutet i flera år och sakta byggt upp ett förtroende kapital hos sina läsare.
Niclas Strandh var inne på liknande tankar i sitt blogginlägg om reklam på internet:
En del finner det nog naivt men sociala medier handlar inte om det snabba cashet, de snabba effekterna utan om långsiktiga, relationsbyggande insatser.
Som sagt att mäta sociala medier utifrån kvantitativa undersökningar är i många fall både dumt och missvissande. Man mäter inte en statiskt klump, ett generaliserbart urval, utfall. Man mäter i såfall människors konversationer utan att ta hänsyn till de långsiktiga effekterna av sociala medier. Även fast ingen kommenterar din blogg om IT finns det säkert ett antal personer som läser och berättar om den vid sidan av, något som du inte vet om och inte kan kontrollera.
Hur mäter man okontroll?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar