Personkultens vikt för varumärket

Jag kom över ett inlägg som var så oerhört relevant och klokt i samband med hysterin kring Steve Jobs död, varumärken och personkultur. Det handlade om att nästan varje stort varumärke har en ”Abraham” alltså en fader som skapat, format och drivit fram företaget utifrån sina egna mått och prinicper och hur svårt det är att få varumärket att leva vidare efter att ”fadern” inte är med i matchen längre.

Inlägget tog upp flera kända varumärken och personerna som ligger bakom dem, ni kan kanske gissa vilka?

Apple – Steve Jobs

Facebook – Mark Zuckerberg

Google – Larry & Sergey

Oracle – Larry Ellison

Förebilder som jag själv reflekterade över var debatten om hur Two and a half Men ska gå vidare utan Charlie Sheen, när Göran Johansson gick i pension för Socialdemokraterna i Göteborg och Leif Nilsson gick i pension från VD jobbet på Göteborg & Co. Samt uppståndelsen när Gina Tricot byte ut sin norska fotmodell Pernille mot brasilianska Emanuela de Paula.

Ingen har riktigt gått upp och tagit pucken som ny karismatisk ledare.

Exempel som tas upp om vad som händer om man försöker “döda” fadern är att varumärket går i konkurs. Nu gick inte Gina Tricot i konkurs för att de bytte modell men händelsen visade ändå på hur starkt vi knyter an till en person som representerar varumärket.

The Abraham is especially powerful in social software, in anything that shows the people, the members, what to do, how to communicate, and how to behave. The founders dictate what the software does, how people use it, what the practices and mores are of the community.

Dessvärre konstaterar bara inlägget att fadern är i de flesta fall avgörande för företagets fortlevnad och om den nye VD:n inte passer in i kulturen och fortsätter i samma anda, brukar de vara borta inom ett år. Inlägget konstaterar också att det är bäst om den nye ledaren fortsätter i samma anda som innan. Men hur kul är det som ny VD eller kreativ ledare?

Att skapa en ledare

Det är ruggigt svårt att skapa en ny företagskultur och få folk att uppfatta varumärket på ett annat sätt. Det tar år, men det är inte omöjligt! Se bara på Lindex. Lindex var i åratal en kedja för billigt tantmode. För 5 år sedan skulle jag inte sätta min fot där än midre köpa kläder från Lindex. Idag tack vare en ny karismatisk ledare, Emma Sjöberg Wiklund, är Lindex i samma liga som H&M vilket innebär att den köpstarka yngre målgruppen väljer att köpa kläder där. Lyckade kampanjer med Isabella Scoruppco och nu senast Reese Witherspoon besvisar att de siktar till hundra procent mot sin målgrupp: kvinnor i 25-30 års åldern. Jag kan bara föreställa mig hur tongångarna gick på inköp när Emma kom in och styrde upp, men resultatet blev definitivt lyckat!

Hur man skapar en ledare är ytterst individuellt naturligtvis. Man måste med kritiska ögon granska sitt företag ekonomisk och kreativt, skissa fram bilden för den målgrupp man vill nå och den man når idag. Se över kampanjerna. Skala bort, nischa till det och sedan från ett blankt papper svara på frågan: Om jag fick fria händer hur hade jag gjort då?