Jag hade en diskussion nyligen om facebook. Det rörde sig om vilka man accepterar som vänner på facebook och vad man ska använda facebook till. Med sociala medier snuddar man hela tiden vid gränsen till att vara personlig till att bli privat och där är verkligen facebook ett bra exempel.
Möjligheten att kunna lägga upp bilder på sig själv, uppdatera sin status om vad man gör eller tänker på samt att få och skriva meddelanden till folk både hemligt och öppet är kul. Därav den otroliga populariteten hos facebook. Men som min vän antydde så finns det också en social markör i facebook där antalet vänner på listan på nåt sätt visar på din sociala status. Många vänner = stort socialt kontaktnät.
När jag började med facebook ignorerade jag vissa personers vänförfrågningar eftersom jag inte ansåg att vi var så pass goda vänner. Idag accepterar jag en vänförfrågan från någon jag träffat på krogen dagen innan. Gränsen mellan min privata sfär och offentliga svär överskrids gång på gång. Min kompis däremot håller fortfarande fast vid att inte accpetera alla vänförfrågningar eftersom facebook för henne är en privat sida där hon uppdateras om sin familj och de om henne.
Vem som helst ska alltså inte få tillgång till denna information.
Vilka får bli ens vänner på facebook? Min kompis ignorerar förfrågningar från sina arbetskamrater eftersom de inte ingår i hennes privata sfär, jag har båda mina chefer som vänner.
Vi blir allt mer offentliga i och med utvecklandet av sociala medier. Gränsen mellan personligt och privat är inte längre glasklar. Man kan ha en god relation med sin chef på jobbet, men hur blir relationen när det finns en privat digital relation där du tar del av chefens semsterbilder och statusuppdateringar? Vad får det för konsekvenser för jobbrelationen? Blir det ens några komplikationer? Det finns ju restriktioner på facebook där man kan välja hur stor tillgång ens vänner skall ha till ens profilsida. Men ändå.
Vi har facebook, i många fall en blogg och twitter. Vi ger ut uppgifter om oss själva till höger och vänster. Frågan är varför? Några frågor som jag har tänkt men inte kunnat hitta svar på är:
Vilka behov har lett fram till den här utvecklingen?
Hur gjorde man förr innan man hade tekniken?
Tekniken måste ju ha fötts ur behov. Vi vill bli mer kontaktbara, vi vill exponera oss själva det kan inte bara vara ett nutidsfenomen. Men vilka samhälleliga faktorer har lett fram till den idag allmänna acceptansen att man måste finnas med en profil på nätet?
/Lovisa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar