En av 2000-talets största debattämnen handlade om fildelning och huruvida det var rätt eller fel att kostnadsfritt sprida musik, film och programvaror på webben. Tjusningen om att kunna se filmer som fortfarande gick på bio, lyssna på aktuella plattor samt kunna använda sig av dyra program som Indesign, Photoshop och många fler konfronterades med det omoraliska i att utnyttja andras resurser för egen vinning.
Numera känns debatten tämligen död då alltfler länder förbjudigt den kostnadsfria fildelningen och satt dess främsta förespråkare i fängelse. Men själva beteendet bakom fildelningen fick mig att applicera detta i andra aspekter. Nämligen kunskapsdelandet på nätet.
Kunskap som handelsvara har alltid varit ett kontroversiellt ämne. Koder har skapats för att dölja innehållet för obehöriga. Upptäckter har låsts in i valv för att hålla dem hemliga och patent har tagits på det som offentliggjorts.
Att man vill skydda och tjäna på det som man själv kommit på har länge varit en självklarhet, fram tills nu. I dagens transparenta webb-värld går utvecklingen mer åt att gratis sprida det som man vet, tänkt ut och gjort i sitt anletes svett till massans förbrukning. Det som tidigare skulle hållas hemligt och releaseas i rätt tid åker numera ut direkt på youtube eller någon annanstans.
Det fascinerande är att man förlorar tydligen inte på att göra det på det här bakvända sättet. Varför det är så tar jag reda på i nästa blogginlägg. Och kanske också i nästa efter det, det är inget lätt ämne att begrunda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar